Största fienden mot att utvecklas är och förblir arbetet. Jag har möjlighet att planera min arbetstid vilket ger stora fördelar, men jag har ingen som helst möjlighet att kontrollera mina kollegors förkylningar. De senaste veckorna har gått ut på att ducka för nysningar, akta sig för nedslemmade handtag och i största allmänhet helt enkelt hålla sig undan. Det fungerade fram tills i natt då förkylningen bröt ut.

Visst var man lite trött och sliten innan träningspasset igår, men inte särskilt mycket mer än en normal torsdag. Torsdagar är för övrigt den veckodag då jag har mest problem med psykosomatiska förkylningar. Man är trött och seg efter en hård tränings- och arbetsvecka och helgen känns fortfarande avlägsen. 9 av 10 torsdagar finns där ingen förkylning, vilket gör att det blir svårare att uppmärksamma en verklig gryende infektion när den knackar på dörren.

Tecknen fanns där, det gör de alltid. Jag hade haft lite slem i ögonen för ett par dagara sedan, men det kan man ha. Fram tills torsdagen hade aptiten varit förstärkt, men avstannade plötsligt på torsdagen. Skönt att slippa vara hungrig idag, tänkte jag och tog bara med sportdryck på kvällens cykelrunda. Efter att ha kämpat i motivnd ungefär en timme bestämde jag mig för att köra naturliga intervaller så länge som kroppen svarade. Och nog svarade den alltid. Varje liten uppförsknix ställde jag mig på pedalerna och tryckte på, hela vägen över krönet. En hel del möjlksyra blev det, men en hel del kickar också. Mer än en gång ramlade mjölksyran ut genom munnen i peppande utrop att fullfölja hela backen och varje gång stod jag som en segrare på krönet. Väl i nerförsbacken blev det att hänga i bocken och pumpa upp till den högsta fart som ekipaget kunde bjuda på. Det höll i ca 40 minuter och därefter blev det en lugnare avslutning, åter i motvind.

Ett riktigt bra pass, med andra ord. Men direkt efter avslut kände jag mig snabbt kall och inte helt väl till mods. Märkligt att inget kändes under passet. På natten försvann hoppet och de eländiga virusen skrek att halsen nu var i deras våld.

Men vad ska man göra? Att köra lugna pass med den enda anledningen att omgivningen är förkyld, det duger inte. Lika bra att inse fakta och acceptera att man nån gång då och då måste bli solidariskt förkyld.

För övrigt ser det ut som att löpuppehållet stannar vid 4 veckor. Eventuellt tillåts löpning redan om 2 veckor!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En klassiker är något som många har tänkt utföra, i alla fall någon gång. Som ungdom tävlade jag i längdskidor vilket har satt sina spår i en riktigt duglig teknik. Några mil på skidorna är allt som skulle behövas som förberedelse för att klara av et...

Sjukgymnastens sökande slutade med populärdiagnosen "Stressfraktur i smalbenet". En Kallursk åkomma som tyvärr endast tillåter allt annat än smärtande aktiviteter.    Jag skyller på Colting! Efter en vårsäsong som totalt förstördes av förkylningar up...

Historsikt har våra kära bönder i Sverige lagt ut många mil med taggtråd i våra skogar. Många gånger finns taggtråden kvar ute i terrängen och många gånger bjuder den på spännande upplevelser. Jag har särkilt två närkontakter som jag minns före andra...

Igår var det hett i motivatorn. Upp med tuppen för att köra cykel och styrka framför OS, följt av långa intervaller på kvällen.  Det är utveckling som är motivationen. Ett av många miniprojekt är att höja mjölksyratröskeln, för att helt enkelt kunna ...

Inte igår i alla fall, men visst kan det vara extremt om man lyckas med sin urladdning som OS-cyklisten Gustav Larson gjorde. Men om man lyckas med en sån tömning, om man verkligen lyckas med att ligga på precis rätt nivå för att få ut all kraft som ...