En klassiker är något som många har tänkt utföra, i alla fall någon gång. Som ungdom tävlade jag i längdskidor vilket har satt sina spår i en riktigt duglig teknik. Några mil på skidorna är allt som skulle behövas som förberedelse för att klara av ett Vasalopp. Detta främst för att undivka skavsår och blåsor under själva loppet.

Nu har jag lånat en racer och har tappat en hel del respekt även för Vätternrundan. Det började med 31 km första passet. Väntade sedan en dag och körde 65 km på det andra passet, för att dagen efter köra 89 km på det tredje. Tekniken är så klart inget vidare, men om man på det tredje passet kan köra 9 mil på under 3 timmar på småknixiga vägar, så borde man med någon månads träning, kunna hålla ungefär samma hastighet under 3 ggr så lång tid. Det känns helt överkomligt.

Nu är det så att även simhallen förärades med ett besök i helgen. Nyinköpt utrustning och fylld av entusiasm plaskade jag i vattnet. Jag kan simma, eller rättare sagt, jag kan hålla mig flytande och ta mig framåt, för simma det vet i sjutton om man kan kalla det. Här finns det ett och annat att göra! Tog mig fram 1 kilometer och det kändes som 5, minst! Hög puls och ansträngd andning ger nog träning i alla fall. Träningsverken sittter i än idag i både armar och ben. I vattnet visualiserade jag hela tiden lyckan att få byta ut Vansbrosimmet i en klassiker mot att köra Stockholm maraton och Lidingöloppet direkt efter varandra. Det skulle nog kunna ha positiv effekt på den totala sluttiden.

I realiteten skulle nog lika fullt Vasaloppet bli det svåraste utmaningen. Tävlingsinstinkten i kombination med bra aerob kapacitet och bra teknik skulle antagligen förivra musklerna till alltför hög fart och slutligen utmattning.

Vi får se om även jag kommer att tillhöra den skara som en gång ska göra en klassiker, men som aldrig kommer till skott. Just nu ligger i alla fall fokus på de delar som aldrig annars prioriteras, så just nu ligger en klassiker närmare än någonsin. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Största fienden mot att utvecklas är och förblir arbetet. Jag har möjlighet att planera min arbetstid vilket ger stora fördelar, men jag har ingen som helst möjlighet att kontrollera mina kollegors förkylningar. De senaste veckorna har gått ut på att...

Sjukgymnastens sökande slutade med populärdiagnosen "Stressfraktur i smalbenet". En Kallursk åkomma som tyvärr endast tillåter allt annat än smärtande aktiviteter.    Jag skyller på Colting! Efter en vårsäsong som totalt förstördes av förkylningar up...

Historsikt har våra kära bönder i Sverige lagt ut många mil med taggtråd i våra skogar. Många gånger finns taggtråden kvar ute i terrängen och många gånger bjuder den på spännande upplevelser. Jag har särkilt två närkontakter som jag minns före andra...

Igår var det hett i motivatorn. Upp med tuppen för att köra cykel och styrka framför OS, följt av långa intervaller på kvällen.  Det är utveckling som är motivationen. Ett av många miniprojekt är att höja mjölksyratröskeln, för att helt enkelt kunna ...

Inte igår i alla fall, men visst kan det vara extremt om man lyckas med sin urladdning som OS-cyklisten Gustav Larson gjorde. Men om man lyckas med en sån tömning, om man verkligen lyckas med att ligga på precis rätt nivå för att få ut all kraft som ...